Landskrona

DSC_0820_Snapseed

Igår lördagen den 24 maj besökte jag Landskronas 600-årsjubileums koloniutställning på Citadellområdet. En mängd personer har varit aktiva i hela firandet. Bland annat har man då på Citadellsområdet uppfört 10 stycken kolonistugor ritade av arkitektstuderande på från Lunds Tekniska Högskola.
Dottern Madeleine hade ritat stugan på bilden, döpt till ”Trähus”. Jag tror att man ser att hon var nöjd med slutresultatet som uppförts av Woddy-bygghandel. Det fanns många andra spännande stugor på området och det hela är väl värt ett besök. För en solig dag med lite fika är det ett perfekt utflyktsmål.

Bra arkitektur är ju som de flesta säkert håller med om, en viktig komponent för att människor ska trivas och utvecklas positivt både som individer och i grupp. Själva Citadellet på området är givetvis också värt ett besök.

Kiviks marknad

20120717-192848.jpg

Hustrun och jag tog oss till Kiviks marknad idag. Såg ut som det brukar med samma varor som förra året, troligen bokstavligen talat också. William Arnes motorcykelcirkus också som är en kulturskatt enligt mitt tycke. Deras show har jag plåtat några gånger. Annars är det bakplåtspapper, borstar, T-shirt och annat i en salig blandning. Själv har jag förvisso lite blandade känslor för det hela. Det mesta är skräp tycker jag, men på något vis är jag glad för att det här forumet och formatet till folklig traditionsbunden business fortfarande existerar.

Många säljarkollegor har under åren pratat om hur kul det hade varit att prova att stå på Kiviks marknad eller liknande ställen. Jag kan lite stolt erkänna att jag och kompisen Peter, då vi var i ungdomen, gjorde slag i saken, och blev ”knallar” på Kiviks marknad. Genom Peters kontakter fick vi per konsignation ett parti av allehanda varor. Det var glansmedel, fantastiska potatisskalare, putsdukar och inte minst vår succe’produkt ”Boxbollen”. Den sistnämnda var en uppblåsbar boll som man via ett gummiband förankrade i pannan och boxade på. Det var ett större parti som blivit över från någon tysk Olympiad kunde man utläsa av texten: ”Olympiaden” på bollen. Troligen inte den 1936, men man kan ju inte vara säker.

Boxbollen sålde som smör. Det vill säga den såldes så fort som vi satte igång och boxa på den. Det krävdes att vi visade hur man gjorde. Vi fick på detta sätt lära oss ett av försäljningskonstens viktigare deviser, nämligen vikten av att demonstrera produkten och skapa ett begär av varan. Vi avlöste varandra Peter och jag och slog på denna boxboll för allt vad vi var värda. Vi slog så att knogarna bokstavligen var blodiga. Plåster hade vi inte med oss, men det gick fint med tape också och pengarna som flöt in var verkligen plåster på såren.

En ”knallekollega” i ståndet bredvid hade en högtalaranläggning igång och var hygglig nog att då och då högt ropa ut: ”- Ja, mina damer och herrar, nu är mannen med gummibollen igång igen!” Partnership inom business skulle man väl kalla det idag.

En annan inte fullt så seriös knalle i ett stånd bakom oss utlovade varje timme att stjärnan på den tiden: Loffe Karlsson, var på intågande till hans stånd. Killen var ganska skicklig med att hålla uppe spänningen genom att då och då utropa: ”- Ja, nu tyckte jag att jag såg Loffe där borta”. Naturligtvis dök aldrig någon Loffe upp, utan det var killens trick att få ihop folk till sitt stånd så att han kunde sälja sina prylar. Vi blev rätt trötta på pratet om Loffe, Peter och jag.
Alla boxbollarna sålde slut och det mesta av de andra varorna också och vi körde hem med några tusen per man på fickan. Mycket pengar på den tiden.

Ingen av oss gjorde om äventyret på Kivik, men kul var det i alla fall.

Ge det en 30 år!

20120520-171725.jpg

Jag var på en riktigt cool utställning idag. Det var Mats Bäcker som öppnade på Fotografins rum i Malmö. Mats har plåtat många musiker och artister på 60 och 70-talet och bilderna som visas är av världsklass tycker jag. Det hela var väldigt fint arrangerat med Per Sinding-Larsen som både delgav sina minnen från tiden och intervjuade Mats om bilder och artister. Väldigt föredömligt nöjde de sig inte bara med att stå stilla och mässa, utan vi förflyttade oss under en timmes tid runt i utställningen. Vi fick oss till livs både allmänn info och specifik info om hur Mats tagit bilderna och Pers funderingar och minnen. En del av de avporträtterade musikerna var faktiskt på plats. David Bowie, Lou Reed och Elvis Costello hade inte infunnit sig, men väl Pedalens Pågar, Kal P Dals kompband samt en del andra som avbildades på bilderna.

Det var faktiskt inte föränn efter ett tag som jag förstod att alla bilderna var analoga kopior, det vill säga riktigt mörkrumsarbete och inte kört i någon skrivare. Mycket imponerande, speciellt med de stora formaten. Pratade med Mats efteråt och det var förvisso inte han själv som gjort mörkrumsjobbet, men oavsett den som gjort det, så var det riktigt kul att se ett sådant fint hantverk.

Träffade på lite vänner i form av Rock Ola, Christer med flera och alla var ense att det här var en riktigt, riktigt bra utställning. så, grattis Malmö, du har gjort det igen!

Bilden då? Det är givetvis Mats Bäcker som står tilll höger men gitarristen är Henrik Venant, samma kille som syns på bilden från 1982 på väggen. På något sätt tycker jag kompositionen blir intressant med ett tidspann på 30 år.

Då kan man ju som deltagare i det här med att plåta artister, fundera på ifall även mina bilder idag blir lika intressanta i framtiden? Ok, jag får väl ge det en 30 år då!

Föresten, gå för tusan och se den här utställningen!