Hälsning till eftervärlden

20160708-090153.jpg

Mitt förhållande till döden är gott!
Vi vet förvisso om varandra men håller oss än så länge på respektfullt avstånd. Ett förhållande som jag givetvis är tacksam för.

Ändå, eller kanske därför, tycker jag att det ibland kan vara både intressant och rofyllt att t.ex. under en sommardag, besöka en kyrkogård och oplanerat promenera omkring och läsa på de olika gravarna om stora och små människor som ligger där. Oavsett hur framgångsrik du än var I livet, så hamnar du här till sist ändå. Rik som fattig. Väldigt demokratiskt faktiskt.

Inte bara i Sverige finns intressanta kyrkogårdar att besöka. Jag gick runt på “Assistens Kirkegård” i Köpenhamn för några månaders sedan. En annorlunda kyrkogård där många berömda danskar t.ex. H.C. Andersen, Niels Bohr m.fl. ligger begravda. Det ligger även en del berömda jazzmusiker där. Jag gick runt och läste namn och sentenser på gravstenarna och man kan ju knappast i det läget undgå att själv fundera på vad man ska ha för text på sin egen gravsten en gång I framtiden.

Då jag vandrade runt på denna kyrkogård, tyckte jag nog att följande text var ganska svårslagen.
Det stod nämligen följande text fast på danska på gravstenen: “Var det allt?”

Kort, kärnfullt och jag hoppas att “innehavaren” av stenen formulerat texten med glimten I ögat. Bra var det I alla fall. Bästa hittills tyckte jag, ända tills jag stötte på att följande hälsningtext till de efterlevande. Gravstenstexten finns på begravningsplatsen i Ketchum Idaho, samma kyrkogård där Ernest Hemingway också ligger begraven.
På gravstenen står det nämligen: “I told You I was sick!”

Bilden från en annan kyrkogård I Köpenhamn nämligen “Mosaisk Nordre Begravelsesplads”

Don’t mees with them!

20160424-073915.jpg
Givetvis inser jag att USA har stora problem att brottas med vad som gäller kriminallitet. Man kan ju bland annat se det i dokumentärer om fängelserna i US. Ändå och nu är jag möjligen tjatig, känns det som om man bland ”icke kriminella”, alltså vanliga människor, har en större respekt för varandra här i US, vilket man ser i vardagslivet. Man är artig, håller upp dörrar, är trevliga, ler o.s.v. Dessutom är här rent!

Sverige var under min uppväxt känt för att vara ett utomordentligt rent land. Inga sopor på marken, man höll fint helt enkelt. Men, något har hänt! I dagens Malmö slänger både stora och små sina emballage och flaskor rakt ner på gatan, det ser lite småskitigt ut överallt.

Dessutom känns det som om repekten för medmänniskorna är ganska liten i dagens Sverige. Man är allmänt uppkäftig, gör fula gester och till exempel trakaserar personal på exempelvis Öresundstågen och de allmänna färdmedeln så till den grad att de är tillsagda att inte ingripa, då detta anses vara för farligt. Ett litet ungdomsgäng har stora möjligheter att åka fritt och terrorisera medpassagerarna utan att någon personal eller medpassagerare vågar ingripa.

Annat är det här. Du känner dig väldigt trygg på t.ex. tunnelbanan i New York. Det finns poliser synligt, mycket personal från Transportleverantören. Dessutom ifall du bråkar med en tjänsteman från tågpersonalen, betraktas detta som ett grovt brott och du riskerar upp till 7-års fängelse. Kanske det behövs ett litet omtag av ordning och reda även i Sverige?

Like the song

20160421-211802.jpg
Som ”I feel safe in New York City” som AC/DC sjunger känns det att vara i NYC igen. Det var länge sedan senast. På 80-talet var det inte rekommenderat att man rörde sig i visa delar av Down Town. Mycket Bikers av den kriminella sorten och övrigt otrevligt med droger, rån etc. Helt förändrat nu. NYC sägs just nu vara den säkraste staden i världen. Mycket poliser på gatorna, Down Town känns bra att gå i och människorna är mycket trevliga, hjälpsamma om än något stressade.

Det finns givetvis ett antal stora skeenden som skapat det här. Vad gäller förändringen i stadsdelarna är en stor faktor, att eftersom stadsdelarna var oatraktiva för ”normala” invånare så flyttade konstnärer och artister in eftersom hyrorna var låga. Det tog inte lång tid för än dessa med sin kreativitet började förändra området. Då blev det lite ”inne” och hipsters och andra med god ekonomi flyttade in, hyrorna höjdes och samhällets olycksbarn, kriminella var tvugna att flytta ut.
Därefter fick konstnärerna flytta eftersom hyrorna stigit. Surt! En medelhyra på Manhattan ligger enligt uppgift på 3.000 USD per månad. Då pratar vi alltså om de minst attraktiva områdena. Detta har gjort att färre ”vanliga lönearbetare” bor på Manhattan idag. De har hittat bättre pris/prestanda i New Jersey, Brooklyn etc.
Till detta kommer givetvis terrorhandlingarna med 9/11 etc. som skapade ett behov att mycket bättre övervakning. En utveckling som vi även måste prioritera mer i Sverige. Tyvärr är det ofrånkomligt idag. Om nu inte Löfve’n åter ska stå och förklara att ”vi” = Löfve’n varit naiva.

Jag hörde att NYC spenderade mer pengar på förebyggande av terrorhandlingar än på upbyggnaden efter terrorn och den investeringen är ju enorm i sig. Det är mycket kameror, teknik o.s.v. Enligt en kille jag pratade med hade man identifierat ett 20-tal potentiella terrorhot och stoppat alla på senare tid. Tack och lov för det.

På tal om enorma belopp. Jag hörde att den största elektroniska reklamtavlan på Time Square drog in 30 miljoner USD i månaden i intäkter och att nettovinsten var större än mediaföretaget New York Times motasvarande. 240 miljoner SEK i månaden för en annonstavla! Ja, det är inte bara matportionerna som är stora i detta land. Men ett trevligt och intressant land är det hur som helst.

Ute är inne

20151207-140428.jpg
Följande skakar väl inte om mode-Sverige, men det visar egentligen bara att det aldrig är försent för förändring.

Jag har nämligen hela livet stoppat in min skjorta innanför livremmen på byxorna. Allt annat har varit helt otänkbart. Som barn fick man efter livlig lek alltid höra: – Stoppa in skjortan i byxorna! Grabbar med skjortan hängande utanpå byxorna betraktades nog som om inte rent kriminella, så kanske lite opålitliga.

Så, jag har levt efter denna enkla persedelregel hela livet. På senare år har jag dock noterat att yngre män i vår familj burit skjortan utanpå byxorna, alltså icke nerstoppad så att säga. Såg lite avigt ut tyckte jag först. Jag var först på vippen att hojta: – Stoppa ner skjortan i byxorna! Jag började även notera samma trend i filmer jag såg och plötsligt en dag såg det faktiskt inte så tokigt ut tyckte jag.

Processen fortskred och igår tog jag första steget och implementerade detta mode på mig själv och se, det såg faktiskt inte så dumt ut. Dessutom trollades ett antal överflödskilo bort i ett nafs. Ganska najs faktiskt.

Det hela är kanske ett större steg för mig, men givetvis inte ett stort steg för mänskligheten, för att travestera på ett känt citat från en amerikansk astronaut.

Hursomhelst ”- genom att nu ha den ute så är jag ju faktiskt inne!”

Kontroversiellt bak

20150606-135524.jpg
Gjorde en sats sådana här chokladbollar idag. Kände plötsligt suget och det här alternativt poppcorn var vad man fixade till på 60-talet om man var godissugen. Inga färdiga chips och godispåsar då inte.

När jag gjorde dem idag, så kom jag att tänka på att jag även gjorde ett gäng sådana här en gång till äldsta dotterns födelsedagsparty i början på 80- talet. Det var en hel skolklass inbjudna och vi förplägade dem med pizza och bland annat denna typ av chokladbollar. Ganska säkra kort tyckte jag. Ungarna hade kul och så småningom dök föräldrar upp för avhämtning av sina telingar.

Ett av barnen hade tydligen fullt upp med aktiviteter och jag såg i ögonvrån att den väntande föräldern slog sig ner och passade på att ta en chokladboll. Hon tog en tugga och reste sig plötsligt och kom emot mig lätt uppjagad.

”-HAR DU WHISKY I CHOCKLADBOLLARNA?” Utbrast hon!

Det hade jag ju inte tänkt på. Jag hade alltid sedan barndomen slagit i en liten skvätt av farsan’s whisky i smeten. Det blev liksom lite godare då tyckte jag.

Jag fick ur mig någon krystad förklaring, men kände mig som barnens förgörare. Undrar egentligen hur ryktet om mig och våra barnkals sedan gick. Nåja, SÅ mycket whisky var det ju inte.

Med andra ord håll koll på recept och recepiend!

Coola bananer

20150225-172322.jpg
Min mamma skar de coolaste banan och äppelbitarna!

När jag var liten fanns det ingen av mina lekkamraters mammor som skar lika fina bitar! I min barnvärld var det lite underligt, för jag trodde då att alla på 50-talet hade en legymkniv hemma, men det var nog ganska ovanligt ändå.

En legymkniv var en ganska tidig investering då jag själv skaffade hushåll. Bananer, äpplen, gurkor och stekt potatis smakar liksom lite bättre genom att de med denna kniv får räfflor och större yta. Dessutom ser de ju festligare ut.

Fast idag har väl många människor en del proffsgrejor i hemmaköket! En legymkniv eller kanske ett ciseleringsjärn! Eller hur?

Nåja, hur som helst skulle man nog kunna skriva något filosofiskt om betydelsen att hantera råvaror med de rätta verktygen. Att samma sak kan smaka eller se ut på olika sätt bara genom att man hanterat det på ett lite annorlunda sätt. Det stämmer nog på mycket, inte bara på ätbara saker.

Rörstrand-tallriken på bilden är faktiskt den samma som jag hade som liten påg på 50-talet. Den har samma namn som jag och används av mig än idag.

Kvalitet lönar sig också oftast!

For Rainman

20141016-121937.jpg
Jag har länge varit på jakt efter en riktig regnrock. Ingen modern regnjacka, poncho eller motsvarande. Sådana har jag och om du tar en riktig strandpromenad i regnväder, så är du garanterat obehagligt våt på byxorna med sådana. Nej, en riktigt lång vattentät regnrock med huva, gjord för att kunna ställa sig i en biltvätt med och därefter vandra ut helt torr. Om man vill alltså.

Idag hittade jag underverket i en butik för hästägare! En fransk regnrock av märket Equi-Theme. Helt suverän. Jag gillar verkligen rejäla prylar. Gjord för att kunna gå eller rida i vilket väder som helst. Lång var den också. Jag hade letat fram den på Internet. I butiken kostade den dubbelt så mycket som det var angivet på nätet! Felmärkt utbrast expediten och halverade raskt priset! Ja, ja, det gäller att ha prisbilden klar för sig innan man betalar idag! Att jag med huvan uppe och ifall jag sneglar på min spegelbild i något skyltfönster, får lite London, Jack the Ripper, eller Sherlock Holmes-känsla, är inget som avskräcker mig. Rocken är kanonbra.

På väg ut från butiken hoppades jag att kunna få prova den så fort som möjligt. Jag blev bönhörd och rocken fick åka på redan mellan butiken och bilen.

Sådär, rustad för oväder!