Don’t mees with them!

20160424-073915.jpg
Givetvis inser jag att USA har stora problem att brottas med vad som gäller kriminallitet. Man kan ju bland annat se det i dokumentärer om fängelserna i US. Ändå och nu är jag möjligen tjatig, känns det som om man bland ”icke kriminella”, alltså vanliga människor, har en större respekt för varandra här i US, vilket man ser i vardagslivet. Man är artig, håller upp dörrar, är trevliga, ler o.s.v. Dessutom är här rent!

Sverige var under min uppväxt känt för att vara ett utomordentligt rent land. Inga sopor på marken, man höll fint helt enkelt. Men, något har hänt! I dagens Malmö slänger både stora och små sina emballage och flaskor rakt ner på gatan, det ser lite småskitigt ut överallt.

Dessutom känns det som om repekten för medmänniskorna är ganska liten i dagens Sverige. Man är allmänt uppkäftig, gör fula gester och till exempel trakaserar personal på exempelvis Öresundstågen och de allmänna färdmedeln så till den grad att de är tillsagda att inte ingripa, då detta anses vara för farligt. Ett litet ungdomsgäng har stora möjligheter att åka fritt och terrorisera medpassagerarna utan att någon personal eller medpassagerare vågar ingripa.

Annat är det här. Du känner dig väldigt trygg på t.ex. tunnelbanan i New York. Det finns poliser synligt, mycket personal från Transportleverantören. Dessutom ifall du bråkar med en tjänsteman från tågpersonalen, betraktas detta som ett grovt brott och du riskerar upp till 7-års fängelse. Kanske det behövs ett litet omtag av ordning och reda även i Sverige?

Like the song

20160421-211802.jpg
Som ”I feel safe in New York City” som AC/DC sjunger känns det att vara i NYC igen. Det var länge sedan senast. På 80-talet var det inte rekommenderat att man rörde sig i visa delar av Down Town. Mycket Bikers av den kriminella sorten och övrigt otrevligt med droger, rån etc. Helt förändrat nu. NYC sägs just nu vara den säkraste staden i världen. Mycket poliser på gatorna, Down Town känns bra att gå i och människorna är mycket trevliga, hjälpsamma om än något stressade.

Det finns givetvis ett antal stora skeenden som skapat det här. Vad gäller förändringen i stadsdelarna är en stor faktor, att eftersom stadsdelarna var oatraktiva för ”normala” invånare så flyttade konstnärer och artister in eftersom hyrorna var låga. Det tog inte lång tid för än dessa med sin kreativitet började förändra området. Då blev det lite ”inne” och hipsters och andra med god ekonomi flyttade in, hyrorna höjdes och samhällets olycksbarn, kriminella var tvugna att flytta ut.
Därefter fick konstnärerna flytta eftersom hyrorna stigit. Surt! En medelhyra på Manhattan ligger enligt uppgift på 3.000 USD per månad. Då pratar vi alltså om de minst attraktiva områdena. Detta har gjort att färre ”vanliga lönearbetare” bor på Manhattan idag. De har hittat bättre pris/prestanda i New Jersey, Brooklyn etc.
Till detta kommer givetvis terrorhandlingarna med 9/11 etc. som skapade ett behov att mycket bättre övervakning. En utveckling som vi även måste prioritera mer i Sverige. Tyvärr är det ofrånkomligt idag. Om nu inte Löfve’n åter ska stå och förklara att ”vi” = Löfve’n varit naiva.

Jag hörde att NYC spenderade mer pengar på förebyggande av terrorhandlingar än på upbyggnaden efter terrorn och den investeringen är ju enorm i sig. Det är mycket kameror, teknik o.s.v. Enligt en kille jag pratade med hade man identifierat ett 20-tal potentiella terrorhot och stoppat alla på senare tid. Tack och lov för det.

På tal om enorma belopp. Jag hörde att den största elektroniska reklamtavlan på Time Square drog in 30 miljoner USD i månaden i intäkter och att nettovinsten var större än mediaföretaget New York Times motasvarande. 240 miljoner SEK i månaden för en annonstavla! Ja, det är inte bara matportionerna som är stora i detta land. Men ett trevligt och intressant land är det hur som helst.