Korvbröd och Toy

IMG_1143_1_Snapseed

Fick en släng av nostalgica idag och kom att tänka på gamla konstis-banan borta vid Pildammsvägen i Malmö. Inte för att jag var någon skridskofantast, inte mer än att jag tiggde mig till att få en ”Jonny Nilsson-mössa”, vilket var en speciell mössa som denne världsmästare i VM 1963 bar. En åtsittande sak där man vek upp öronlapparna och tyckte man såg tuff ut.

Oavsett, så brukade säsongens idrottsevenemang för skolan vara, ett besök på konstisbanan i Malmö. Eftersom skridskofärderna inskränkte sig till ett eller möjligen maximalt 3 åkningar under året, så var man lindrigt sagt ringrostig. Med ett skridskotrauma vid späd ålder med s.k. sillarör i bakhuvudet, så kände jag personligen att ju fortare som jag fick av mig dessa djävulens skodon, desto bättre.

Det innebar att man efter ett obligatoriskt stapplande varv runt isrinken, drog av sig skridskorna och slöt upp med kompisarna vid korvmojen som fanns vid isbanans ena kortsida.

En varm korv en frusen vinterdag hade varit smaskens, men en sådan lyx var knappast inom räckhåll en vanlig vardag för en grabb i 50-talets Malmö. Vi hade helt enkelt inte mycket kapital att röra oss med. Om man grävde i byxfickorna och då fick man gräva djupt, så var nog genomsnittet att vi hade en 25-öring och en 10-öring var i byxfickan. Trettiofem öre alltså och för det vankades minsann ingen korv.

Lösningen var enkel. Det fanns en delikatess som man kunde ha råd med och det var ett korvbröd med senap. 25-öre kostade det. Tio-öringen lånades ut till en fattigare kompis som förhoppningsvis lyckades tigga sig till resterande kapital för en motsvarande ”måltid”.

Idag känns det väldigt främmande att vi aldrig hade några pengar att tala om. Dock kände man sig inte direkt fattig, utan kunde med sina 35-öre reflektera om vilken krösus man hade varit om man gått tillbaka till sina föräldrars tid, där de som de berättade, kunde få en hel påse kakbräck för 5 öre.

På tal om bräck så kommer jag osökt att tänka på ett annat näringsställe i barndomens Malmö. Det var tillverkaren av våffelrån som låg på Erik Dahlbergsgatan. Toy hette affären och låg på kort avstånd från Simhallsbadet, nuvarande Aq-va-kul. I denna lilla källarlokal kunde man spendera en 25-öring och fick då en påse med härliga våffelrån som var lite kantstötta. Förmodligen går denna typ av kassation direkt till soporna idag, men på den tiden fanns en andrahandsmarknad i godissugna Malmöungar.

Annonser