Reflektioner om tid

20130404-121736.jpg

Varför tycker man att tiden går snabbare och snabbare ju äldre man blir? Var tog tiden vägen?
Det här med tid och tidsbegrepp har säkert alla reflekterat över, mer eller mindre.
Att ett sommarlov kändes som en hel evighet med obegränsade möjligheter till aktiviteter tyckte man ju som barn. I vuxen ålder undrar man bara om de här fyra helgveckorna var verkligen kunde kallas semester! Var det allt?

Kanske har du läst lundaprofessorn Bodil Jönssons böcker om tid och tidsbegreppen i vardagen och hon har en del bra och hållbara teorier. Vet inte om det var här jag första gången hörde en av de troliga förklaringarna på barn kontra vuxnas tidsrelationer, men den känns relevant.

Resonemanget gick i alla fall ut på att ett(1) år i en femårings liv är 20% av upplevelser och intryck, vilket bör innebära att barnet borde ha ett ganska starkt intryck av detta år. Ett år i en sextioårings (60) liv är ju endast 1,7%, alltså bara en liten del av alla de intryck som passerar i varje specifikt ögonblick. Enkelt uttryckt kan man kanske säga att året ”drunknar” i sextioåringens alla övriga år och intryck. Lägg därtill att inlärningsförmåga och möjligheter att komma ihåg saker minskar med tilltagande ålder, så känns det som om vi är sanningen ganska nära att kunna förklara att du som vuxen knappt kommer ihåg ens vad du gjorde på semestern för tre år sedan!

Min illustrationsbild ovan är på min klocka som min morfar Berndt skänkte mig den dag jag föddes. Han graverade in mitt namn i den, förvaltade och brukade den till sin död 1972. Klockan hade han alltid i västfickan och som barn såg jag själv för mitt inre den dag jag själv skulle lägga den i min väst. Någon väst blev det dock inte. Det kändes mer naturligt med armbandsur. De senare är väl också på väg ut om jag förstår det rätt. Ungdomar idag har mobilens klocka att kolla tiden på. ”-Talk about evolution!”

Hos mina morföräldrar Berndt och Anna härskade verkligen lugnet. Kanske inte så att tiden stod stilla, men även som barn kände jag att där hemma växlade tempot ner väldigt markant. Någon liten promenad i sakta mak med morfar ner till stadens hamn för att titta på båtarna som lossade sina laster, sedan lika lugn promenad hem till mormor som bjöd på nygräddade våfflor från gasspisen. Räddade föresten även detta gamla våffeljärn av gjutjärn från att städas bort häromveckan. Det måste vara fyrtio år sedan det fick känna på att fyllas med våffelsmet. Får väl ta tag i det också när jag startat meditationsprojektet.

Annonser

Freiburg och Vauban

20130402-140305.jpg

Kom hem i förgår från en vecka nere i Baden-Württemberg, Sydtyskland. Vi bodde i Freiburg som är en stor och gammal universitetsstad. Sonen pluggar ju här nere, så hustrun och jag hade fin guidning i veckan.

Allmänt sett så har vi nog en del att lära här hemma avseende miljö och hållbarhet. Fast det verkar förvisso vara lite på gång med t.ex. spårvagnar här i Malmö för att ta ett exempel. Tycker föresten inte att det var så länge sedan våra ”kloka” kommungubbar i Malmö tog beslutet att riva upp spårvägsspåren och lägga ner den verksamheten. Nu är det nya tider. Nya kommunhjältar argumenterar nästan som om spårvägen är en helt ny uppfinning. Spårvagnar är hett igen! Tycker personligen att det är riktigt att bygga denna del av infrastruktur. Det fungerade fantastiskt bra nere i Freiburg det gick t.ex. även att köpa biljett ombord. Men ve den som fuskade. Kontrollgängen bestod av 5 bistra kontrollanter som genast omringade fuskaren som hade försökt åka gratis, 40 Euro i böter på stående fot eller poliseskort, var god välj! Upplevde inte situationen själv, men fick berättat i andra hand om hur detta fungerade. Tror knappast den gratisåkaren gör om det, speciellt som ett månadskort kostade 36 Euro.

Bilden ovan är från Vauban (franskt och inte tyskt uttal). Vauban är en väldigt intressant stadsdel i utkanten av Freiburg, 4 km från sydliga delen. Spårvagn på 10 minuter dit, javisst! Det har planerats för cirka 5000 invånare och det speciella med det hela är att man ligger mycket långt framme i fråga om miljö och hållbarhet, med att t.ex. bygga energisnåla hus med ultralåg förbrukning, ta tillvara jordvärme och solenergi m.m. Mycket intressant att vandra omkring där.
Området har en gång tillhört en fransk militärbas, därför det franska uttalet. Många av kasernerna är ombyggda till bostäder.

Det finns även en annan intressant aspekt som min bild ovan illustrerar, det är att området delvis har ockuperats av människor med ”Hippie och/eller anarkistläggning”. Dessa personer har byggt sina bostäder liknande det bilden visar. Man får inte sova i bilar och bussar, men de bilar som står permanent uppställda, har tjocka mörkläggningsgardiner som dras för på kvällen och då är det svårt för myndigheterna att kolla. Det kan väl på ett sätt liknas lite vid Kristiania i Köpenhamn, förutom att området inte är utpräglat drogprofilerat. Det var hur som helst intressant att se de olika sätt som människor hade löst sina bostadskonstruktioner. Värt ett besök!