Fakiren Nisse

20120713-090627.jpg

Det här var tidig vår år 1970. Polaren Per, jag själv och lite andra bekanta hade som vana att vid Kristi Himmelsfärdsdagshelgen, tillsammans åka iväg på lite aktivitet eller fest. Året innan hade vi campat vid Ringsjön, vilket var en historia i sig. Det här året hade vi tagit oss till mina föräldrars sommarhus i mitten av Skåne.
Transportsättet var via Zekes lilla Morris Minor, vilket medförde minimal packning, d.v.s en inte försumlig mängd rödvin av märket Saida, mat i form av pasta och lite annat. Prioriteringen för studenter med begränsad budget var givetvis viktig.
Vi hade riktigt skoj!

En kväll hade några i gänget varit på den lokala baren i byn där vi bodde. Baren hade inte så mycket mer än lite öl och två flipperspel att erbjuda, men denna kväll hade mina kamrater gjort ett fynd. De kom efter någon timme hemsläpande på en man som hette Nisse. Detta var väl knappast något att bli speciellt exalterad över och jag själv som stannat hemma vid barbesöket, misstänkte nog att Nisse mest hakat på eftersom han förutsåg en del fri öl eller fritt vin.

Dock var min misstänksamhet obefogad. Nisse visade sig vara en mycket underhållande och social person. Det som verkligen höjde stämningen var när han berättade att han var Fakir. Han brukade bland annat visa sina konster på Kiviks marknad påstod han. Efter en del vin eller öl är det inte ovanligt att människor kan framhålla sådana saker, men mina tvivel kom på skam då Nisse erbjöd sig att visa lite av sina specialite’er.

På Nisses uppmaning, hittade jag utan större svårighet morsans syskrin med stoppnålar och lite andra vassa saker, vilka jag med varm hand gav till Fakiren Nisse. Det ska erkännas att jag överlag generellt nog är lite blödig, men jag och även de andra hade stor behållning av den lilla showen och lyckades att inte svimma då Nisse framförde sina konster.

Nisse jobbade på med morsans stopp och synålar. Än försvann de in i armen och än passerade de Nisses kinder. Nisses näsa fick också vara med på ett hörn ibland. Det var ett högt tempo. Fakiren Nisse visade också att han på sin vänsterarm redan hade ett förberett hål som underlättade instickandet av nålarna. Ett yrkesknep alltså. Tror knappast att jag haft användning av den kunskapen senare i livet, men det var ju intressant att veta. På bilden ovan på Nisse, ser ni kanske området på armen som han brukade jobba med.

Fakiren Nisse blev säkert inspirerad av sin unga entusiastiska publik och skulle nog kunnat hållit på ett bra tag till denna kväll, men minns jag rätt så bad vi honom stoppa sin föreställning när han inspirerad av stunden skulle börja experimentera fram nya ännu icke provade fakirtrick.

Vi tackade Nisse som försvann ut i vårnatten och jag har aldrig sett honom sen dess.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s