Circus

20120307-170509.jpg

Förhoppningsvis har du glada minnen från cirkusbesök. Jag också!
Dock, varje gång jag ser en cirkus, glömmer jag inte en episod som jag upplevde som barn .

Cirkusen höll bokstavligen på att slå upp sina pålar ute vid Stadiongatan i Malmö. Det måste ha varit någonstans i mitten av 60-talet. Jag och min kompis Thomas drogs som till en magnet bort till området. Vi stod och tittade på hur dessa spännande människor konkade och bar på allehanda ting som behövdes för att få ihop till en fungerande cirkus. Tältet var rest och en cirkusarbetare fick syn på mig och min kompis.
– Kan ni hjälpa till att bära och sätta ihop bänkarna så fixar jag så att ni får komma och se cirkus gratis imorgon, ropade han!

Utan någon tvekan var vi genast igång och kånkade och monterade sittbänkarna till cirkusen. Ett ganska styvt jobb för två killar som inte ens fyllt tonåringar. Var vår välgörare tog vägen vet jag inte, men då vi efter att under hela eftermiddagen slitit ganska hårt, tittade han fram igen till slut och sa att vi gjort ett fint jobb!
– Vi kommer imorgon, ropade vi då vi släntrade hem.

Det hör till saken att man inte hade särdeles mycket pengar som ung grabb. Vi hade inte planerat att spendera några pengar på cirkusbesök, men nu kändes det dubbelt roligt inför morgondagen. Cirkus och gratis till på köpet, som lön för bra utfört uppdrag.

Ja, det är kanske inte svårt att räkna ut resten? Vi kom givetvis till cirkusen, såg vår förmodade välgörare bakom staketet och försökte få kontakt med honom. Olyckligtvis hade han nog fått något problem inte bara med ögon utan även med hörseln. Han reagerade inte bakom cirkusens staket på våra försök att påkallla hans uppmärksamhet. Antagligen körde han samma trick med nya barn på varje ny plats man kom till. Att lura barn är bland det lägsta man kan göra anser jag.

Han planterade därmed in en viss skeptism i mig, mot människors avgivna löften ifall det inte finns något incitament att fullfölja ingånget avtal. Något som jag i och för sig tror mig ha haft viss nytta av i affärslivet och varmed jag kanske ändå skulle kunna vara honom i viss mån tack skyldig.

Dock varje gång jag ser en cirkus får jag en blandad känsla av glädje och nostalgi, med ett visst inslag av bitterhet. Nu vet du varför!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s