Teach me Tiger

Äntligen har jag tagit tag i och börjat scanna in gamla diabilder. Då man måste scanna in dem oglasade, hade önskar jag att jag hade plåtat mer i Kodachrome. Dessa dia levererades ju färdigmonterade i ram utan glas. Men nej, man skulle ju vara duktig och tog även och monterade om sina Kodachome i glasade diaramar, vilket resulterar i att man får montera ur och sätta tillbaka vartenda dia som ska scannas. Nåja, det blir ändå ganska bra resultat. Min scanner har egen intelligens, så den hitta själv format, var diana ligger och vad det är för typ. Grattis Epson till en bra produkt med V750 Pro!

Ovanstående bild tyckte jag var lite kul. Den tog jag 1984 på en egen resa där jag bland annat stannade till ett tag i Las Vegas. Herrarna Siegfried and Roy är ju väldigt kända och berömda. Ångrar givetvis att jag inte gick och såg deras show då, men man var tvungen att vända på slantarna. Hur som helst det blev ju en bild i alla fall.

Magikerna Siegfried och Roy gjorde enligt uppgift 5750 shower tillsammans, mestadels på Mirage. Deras paradnummer som magiker var ju då de använde sina vita tigrar i showen. Många kommer säkert också ihåg 2003 då Roy skadades, så pass allvarligt att showen lades ner för alltid. Skadan uppkom då Roy i ett av numren stoppade in sitt huvud i tigerns öppna gap!

Jag tycker inte att man behöver vara raketforskare för att inse problematiken med ett sådant tillvägagångssätt. Tigern stängde gapet och farbror Roy funderade antagligen plötsligt över sitt yrkesval. Roy var verkligen allvarligt skadad, men som tur var överlevde han. Jag tror att herrarna lever fortfarande idag 2018. Jag läste en artikel från 2013 där han 69 år gammal, kommenterar händelsen med: ”- Jag är lite handikappad!”

Men Roy, det kunde ha slutat än värre. Det borde tigern precis som i April Stevens schlager ”Teach me Tiger” ha lärt dig.

Annonser

Rock’n Roll 57 years later

Här står jag och hänger i en port i Hamburg. Inte i vilken port som helst inte. För 57 år sedan stod John Lennon här och Jurgen Vollmer plåtade. Porten är inte helt lätt att hitta idag. Jag har under åren träffat en del människor som umgicks med Beatles i Hamburg på 60-talet, dock tyvärr aldrig Jurgen.

Det här kan ses som min homage till en LP-skiva som jag lyssnade mycket till på 70/80-talet. Skivan hade en fantastisk energi och närvaro, dessutom var ju låtarna gamla ”godingar” som man väl kände igen. Ofta på fredagskvällen då jag var hemma efter en veckas resande i Sverige kunde jag sätta på mig hörlurarna, lägga skivan på skivtallriken och verkligen koppla av.

Historien om omslaget till skivan är följande.

I september 1974 var May Pang sekreterare/flickvän till John Lennon i Hamburg på det första Beatleskonventet. Där träffade hon Jurgen som var en gammal vän till Beatles sedan deras spelningar i Hamburg på 60-talet. På konventet sålde Jurgen en del bilder av de som han plåtat av bandet i Hamburg. May ringde direkt John och berättade om bilderna. Återförenad i New York med Jurgen, valde John en av bilderna som omslag för sitt album ”Rock’n Roll”.

Albumet som kom ut 17 februari 1975, innehåller John Lennons covers av sena 1950 och tidiga 1960-tals låtar och spelades in i två omgångar i Los Angeles, första gången med Phil Spector som producent i oktober-december 1973 och andra gången med John som egen producent 21-25 oktober 1974.

Skivomslaget är en svartvit bild på John Lennon där han står i porten med en neonskylt med texten ”JOHN LENNON ROCK’N ROLL”

Bilden på mig är tagen 20 februari 2018 av min kamrat Rober de Mare’.

Pool time


Satt och tittade i den berömda Sumo-fotoboken av Helmut Newton som jag fick på min födelsedag. Fotografen Ansel Adams har rätt, ”it’s about the presentation”. De här bilderna i storformat i denna jättebok som väger över 6 kg, där merparten är svartvita, har en magisk känsla. Nr. 1 av ursprungliga Sumo såldes år 2000 vid en auktion och var den dyraste bok som publicerats under 1900-talet. Den var i ännu större format och vägde över 35 kg.

Jag blev speciellt intresserad av en poolbild i boken av James Mason’s swimming pool som Helmut tagit i Beverly Hills 1989. Varför bilden attraherade mig vet jag inte riktigt, men kanske för att jag själv tagit liknande bilder och fascinationen av kontrasten av ödsligheten och föreställningen av hur det varit tidigare är intressant. Det är spännande att se en öde pool och fundera på hur den använts av till exempel kända personligheter.

Min bild ovan är tagen 2011 på Finca Vigia/Cuba och var Hemingway’s pool på egendomen som han och Martha Gelhorn ägde i byn San Francisco de la Paula. I den simmade Hemingway dagligen en halv mile, cirka 800 meter. Skådespelerskan Ava Gardner simmade naken i den vid ett besök där, vilket kanske var lite uppseendeväckande på sin tid.

Navigare necesse est

Så blev det äntligen av.
Med ett uppdämt behov av seglarskildringar i böcker som t.ex. Göran Shildt’s Önskeresan, I Odysseus kölvatten och Ikaro’s hav har jag under många år drömt om att få segla nere i de Adriatiska havet och Medelhavet.
Förvisso har jag tidigare seglat i Stockholm’s, Götebor’s och Blekinge skärgård. jag har gått med en Fisksätra S30 fram och tillbaka till Åland. jag har seglat min inköpta båt från Stenungsund till Limhamn, seglat söndagsmornar i Öresund med min Snipe och jag har seglat lite till och från Danmark. En liten malör med eka i Ringsjön kröner min meritlista.

Trots det så har jag ändå aldrig känt mig som en fullfjädrad seglare, men någonstans har alltid funnits lockelsen att segla omkring på varmare breddgrader.
Sagt och gjort. Under en kamratlig kväll på favoritbaren Drumbar i Malmö över några öl, föddes ide’n att kunna sätta samman några kamrater och genomföra en veckas segling. Allting blir enklare att besluta efter några öl.
Min segelbok med behörighet fanns, saknade dock VHF-radiotelefonilicens, vilket krävs för att få hyra båt, men det ansåg jag mig snabbt kunna läsa in och tenta av. Detta gjordes hösten 2016.

Vi fick ihop ett trevligt gäng bestående av mig själv, forne arbetskamraten Kjell, kamrat Robert och dennes vän Kristian vilken bodde i Chile. Fyra gossar, gentlemen eller om man så vill: Fyra goa Gubbar.
Robert och hans vän ifrån Chile hade ett helt yrkesliv som Marinofficerer och fartygschefer i svenska Flottan bakom sig. Kjell kunde som gammal Biker det mesta om motorer och med mina kunskaper om lite av varje, kändes det väldigt stabilt.

Vi valde att hyra segelbåt i Zadar i Kroatien. Detta bl.a. på rekommendation av min tidigare arbetskamrat Branko som hade sina rötter i Zadar. Se där vikten att hålla sig väl med sina arbetskamrater!
Vi fastnade för en 10 ton tung Bavaria Cruiser 37 byggd 2003 som verkade ok. Reserverad och klar meddelade vår uthyrare några veckor senare att de inte kunde leverera denna, men frågade om vi kunde ta samma båt istället byggd 2016 till samma pris. Det hade vi absolut ingenting emot.
Robert, Kjell och jag tog de 172 milen till Zadar på två dagar i Kjell´s bil och Kristian anslöt något senare med flyg från Chile till Split.

Själva seglingen under vår vecka, var precis så omväxlande och äventyrlig som jag föreställt mig. Fint väder, svag vind, storm, delfiner i vattnet, fina hamnar, bra restauranger, fina marinor etc.
Vi fyra fungerrade fint tillsammans i sjölådan och ingen av oss drabbades av vad de båda tidigare officererna benämnde som ”plåtsjuka” (irritation på småsaker då man bor ett antal män i minimalt utrymme på en båt).
Allt detta kräver mer utrymme att berätta om, men sammantaget gav det hela mersmak. Grekland, Karibien och andra fantastiska ställen att segla på, är ju något man kan fantisera och drömma om i vinter. Vi får se, som sagt ”Att segla är nödvändigt”!

Pax vobiscum

Det här var väldigt unikt! Hustrun och jag hade möjlighet att ”hänga med” Påven vid hans besök i Malmö den 1 och 2 november 2016.
Även som ickekatolik blev man imponerad av hela arrangemanget kring Påvebesöket. Magnituden av det hela och resurserna som hade avsatts till det hela. Närmast jämförelse i entusiasm hos de trogna katoliker som slutit upp från olika håll i världen är nog besök av en internationell Rockstar typ Bruce Springsteen eller motsvarande. Det fanns enligt uppgift personer och familjer som t.ex. rest från Arizona-USA och Brasilien för att kunna komma Påven så nära som här gavs tillfälle. Det fanns personer som tydligen även höll koll på var i världen han reste och följde hans ”Tour”, precis som vilket ”Rolling Stones fans” som helst. Vi hade alltså möjlighet att varas med på den ekumeniska mässan på måndagen, samt även tisdagens katolska mässa Swedbank Stadion.

Även andra slående likheter fanns, t.ex. merchandise i form av bärkass med bild av Påven, nyckelringar från Nasareth etc. Hur som helst det var kanske inte det som var det mest bestående intrycket, utan det här var en mäktig upplevelse som var intressant av att ha varit delaktig i. 

Bilden är Påven Francisco och Bishop Dr Munib A. Younan President och högste chefen av Evangeliska Lutheranska kyrkan i Jordanien.

Gamla hus


Det är intressant hur fascinerande gamla hus och ruiner är.

Jag fick ett tips om ett ödehus uppe i norra Skåne i måndag och då jag ändå skulle upp till vårt sommarhus igår så passade jag på att ta en extrasväng förbi det här gamla förfallna huset i Sösdala. Det är ändå vackert i all sin förfallenhet tycker jag. Enjoy!

Retrospektivt eller ”Behind the curtains”

20160710-123216.jpg
Drabbades av liten åkomma och var tvungen att läggas in ett par dagar på SUS, sjukhuset i Malmö. Jag har ju haft turen att inte behöva nyttja vårdapararen särdelles mycket, men visst när det behövs så är man tacksam för att den finns och för alla dessa trevliga och duktiga personer som jobbar här.
I sådana fall t.ex. vid en större operation är man också glad att man då man inhandlat utrustning, inte bara låtit kriteriet att lägsta anbud ska vinna upphandlingen.

Dock är det som bekant platsbrist. Mycket vårdtagare och lite sängplatser. Jag upplevde det som en lätt surrealistisk film igår då jag vistades i ett rum för 6 personer på akutens vårdavdelning.

Jag är på bättringsvägen, skall inta min lunch, sitter vid min sängkant och har valt köttbullar, potatismos, brun sås och lingon. Inte kulinariskt, men helt ok. Jag påbörjar måltiden.
I samma stund uppenbarar sig läkaren, mummlar något, går bort till förådet och tar två gummihandskar. Han fortsätter till min sänggrannes säng där en kvinna i övre 50-års åldern ligger. Hon talar ganska dålig svenska så läkaren får tala högt och tydligt.

Jag fortsätter mummsandet på mina köttbullar med tillbehör och kan höra läkaren berätta att han nu skall göra en rektal undersökning.

Denna påbörjas och jag minns inte vem av oss, läkaren eller jag som kom först i mål med vårt hanterande. Jag kan följa alla instruktioner och resultat ”live” så att säga. Det ska sägas att fastän min och min grannes säng endast står 1,25 meter från varandra, så har man väldigt hänsynsfullt av integritetsskydd och för att eliminera störning mellan patienterna, satt upp en gardin, vilket gör att man kan absolut inte kan se vad som försigår ”på andra sidan”. Man får helt enkelt visualisera det hela själv utifrån det man hör och det gör man, vare sig man vill eller ej.

Jag måste säga att det hela var så overkligt och surrealistiskt att om jag förverkligat min ungdoms planer att arbeta inom filmvärlden, så hade detta nog blivit en av mina bästa filmscener.
Bon apetit!

P.S.
Jag har nu flyttat till avdelning. Var ensam en natt, sedan kom farbror Rolf inrullandes. Det är bara vi två i rummet men han gör bra ifrån sig ändå. Gardin mellan sängarna givetvis och stackaren låter hela tiden som ett rejält dåligt avlopp med stopp när han andas. Tråkigt för honom, men lite irriterande för nattsömnen. Han är en liten tunn gubbe i slutet av 70-års åldern med svårupptäcka vener kan jag förstå av personalens dialog, pratar lågt på lantlig gammalskånska från 1900-talets början och engagerar avdelningen duktigt genom att vara vaken, rossla hela natten och regelbundet pilla av alla kanyler som förser honom med nödvändig medicin. Detta gör att de stackars sköterskorna hela tiden får sticka in nya nålar i honom. En liten cirkus i miniformat alltså. Han är ganska otrevlig mot dem också. Det jobbet hade jag absolut inte klarat.